johanna ahlberg

Hon ville börja om. Våga. 

Hon ville inte vända om. 

Hon ville inte gå tillbaka.

Hon ville gå framåt. Där stod han. Framför henne. Det gjorde henne rädd. 

Han var så vacker. Så fin. 

Han skrämde henne mer än det hon hade flytt ifrån. 

Han stod där med öppna armar. 

Med en öppen dörr. 

Hennes ben tvingade henne fram till honom. Hon var rädd.

Han tog henne i hans famn.

"Välkommen hem"

Hon var inte längre rädd.

Hon var föralltid räddad.