johanna ahlberg

Jag mår.

Hon hade haft sådan ångest. 

Ångest av att inte känna lycka, glädje, pirret i magen. 

Hon skulle iväg dit hon kallade hem men hade inte känt något. 

Ett tag önskade hon till och med att hon skulle känna hat bara för att känna något. 

Men när hon satt där på planet & mellan molnen kunde se några gårdar, lite hus & lite grönt så pirrade det till. Det såg nästan ut som det hon lämnat men det kändes. För första gången på flera veckor kände hon. Hon kände längtan. Längtan av en cigg i munnen, ett glas vin i handen, bredvid sin bästa vän i en stad hon redan innan lärt älska. För första gången på flera veckor kände hon längtan till något. Hon hade funnit en glimt av ljus

-jag älskar er.

Så det blev ju inte annat än en väldigt lyckad kväll! 

Jag såg dig.

Du tittade på mig. 

Du hade tittat på mig förr. 

Jag vände mig om & gick. 

Du hade tittat på mig förr men din blick hade gått vidare till henne. 

Du vill inte ha mig föralltid.

Du ville ha mig nu.

Du ville ha mig för stunden.

Jag ville ha mer & det visste du. 

Han såg henne.

Han hade något busigt i blicken.

Hennes leende. 

Hennes leende speglades i hans ögon. 

Hans lycka speglades i hennes hjärta. 

Dom hade funnit varandra.

Dom hade funnit det vi kallar kärlek.

'Tack för att du inte bara fick mig att le, inte bara fick mig att skratta utan att du fick mig att känna mig lycklig. Jag kanske inte förstod innan men när jag såg bilderna insåg jag att jag faktiskt var lycklig. För en stund. Så tack'

Om jag hade en randig kjol

Ni förtjänar så mycket mer än en markering på min kropp. Ni förtjänar allt ni önskar er. Ni förtjänar lycka av varje minut av varje dag. Om någon slags olycka någon dag skulle våga nå er ska jag finns där för er som ni finns här för mig.