johanna ahlberg

Dom hade inte setts på så många månader. Hon hade alltid varit hennes högra hand, hennes klippa, hennes försvarare. Hon hade aldrig känts sig dum framför henne. Det var så mycket vin men det var inte den som fick henne att inse den kärlek de hade för varandra. Hon förstod att hade hon henne, då hade hon allt. Det var då hennes försvarare sa.

- Nu måste det vara du och jag föralltid. Jag vill inte att vi ska vara ifrån varandra mer.

Hon svarade -”jag lovar.”
Och tänkte, vi var aldrig ifrån varandra.