11
min skolgång. vi börjar från start med 6års. mina föräldrar fick ofta höra av min lärare "johanna är väldigt snäll och mogen mot sina vänner och tar väl hand om dom". och hur man är mot andra är ju faktiskt inte något man tänker på, det är därför vi slänger ur oss vissa saker ibland som vi inte skulle ha sagt. iaf om jag tänker efter så var det nog så när jag var 5-6år och även ännu tidigare kunde jag se om någon behövde någon att vara med. om någon var utanför och så vidare. jag hade mina bästa vänner men kunde få med dom som var utstötta.
när vi kom upp mot klass 2-3-4 blev jag mer tuff, jag började med karate och stog upp mot bråkiga killar och även "cp" lärarna en period. jag skrattar idag åt en ett minne speciellt, en av mina vänner springer fram till mig "johanna johanna killarna håller på och säger att vi inte får vara på kullen, och dom är jätte taskiga mot ****". så klart blev jag stor och kom och muckade, minns inte så mkt om det blev någon skillnad, men men.
under sommaren till högstadiet byttes klädstilen totalt. jag och elin blev några slags "punkare/vet ej vad vi är" och rosa var något vi kunde spy på. vi ristade in EoJ på våra armar med blyerst och gick på spelningar med lydia. töntar? antagligen men det visste man ju inte då och brydde sig gjorde man inte heller. (o inte nu heller)
under alla skolår ända tills precis innan slutet av 9:an tror jag att jag hade byggt upp en mur som döljde den där blyga flickan som inte vågade öppna munnen i klassrummet för hon var rädd för att svara fel.
jag spelade clown för att slippa visa mig svag.
och ända till 8:an var jag väldigt duktig i skolan, men sen tog det stopp. jag orkade bara inte och tid, minnen och stress hann ikapp mig och jag mådde bäst när jag bara fick umgås och ta det lungt med mina vänner. jag är inte den som ger upp men här kunde jag bara inte ge något.
vilket i sin tur gjorde att jag hamnade i mode och sömnad och inte i stylist. (inte poäng nog). och OJ vilken tur för jag kunde inte trivas bättre än i den klass jag befinner mig i just nu. ödet spelar nog några spratt i våra liv ändå.
när vi kom upp mot klass 2-3-4 blev jag mer tuff, jag började med karate och stog upp mot bråkiga killar och även "cp" lärarna en period. jag skrattar idag åt en ett minne speciellt, en av mina vänner springer fram till mig "johanna johanna killarna håller på och säger att vi inte får vara på kullen, och dom är jätte taskiga mot ****". så klart blev jag stor och kom och muckade, minns inte så mkt om det blev någon skillnad, men men.
under sommaren till högstadiet byttes klädstilen totalt. jag och elin blev några slags "punkare/vet ej vad vi är" och rosa var något vi kunde spy på. vi ristade in EoJ på våra armar med blyerst och gick på spelningar med lydia. töntar? antagligen men det visste man ju inte då och brydde sig gjorde man inte heller. (o inte nu heller)
under alla skolår ända tills precis innan slutet av 9:an tror jag att jag hade byggt upp en mur som döljde den där blyga flickan som inte vågade öppna munnen i klassrummet för hon var rädd för att svara fel.
jag spelade clown för att slippa visa mig svag.
och ända till 8:an var jag väldigt duktig i skolan, men sen tog det stopp. jag orkade bara inte och tid, minnen och stress hann ikapp mig och jag mådde bäst när jag bara fick umgås och ta det lungt med mina vänner. jag är inte den som ger upp men här kunde jag bara inte ge något.
vilket i sin tur gjorde att jag hamnade i mode och sömnad och inte i stylist. (inte poäng nog). och OJ vilken tur för jag kunde inte trivas bättre än i den klass jag befinner mig i just nu. ödet spelar nog några spratt i våra liv ändå.
Kommentarer
Postat av: ea
gah. Tanken skrämmer mig att du skulle börja stylist ist. Hur skulle jag då ha träffat dig.
Trackback
