en måndag
friday
en fredag i juni
Genom hjärtat
Ni hade känt det.
Ni hade känt det genom barndomen. Genom nuet.
Kärleken fanns där. Varje steg ni tog.
Hon såg allt genom ögat.
Den kärleken ni gav.
Den kärleken ni fick.
Den kärleken ni hade.
Kärleken fanns där.
Ni såg kärleken med hjärtat.
Hon såg kärleken med ögat.
Hon hade sett kärleken med ögat.
Ni fick henne att se den med hjärtat.
Jag lever i mina blå jeans
Varmt men ändå kallt
Någon dag när det är varmt men ändå kallt.
i ett hav
Jag ser dig
Han hade pratat hela kvällen.
Sagt hur fin hon var. Hur roligt han haft med henne.
Hon hade mentalt varit i hans lägenhet sen "hej".
Där stod dom. Nakna.
Hon framför honom.
Han framför henne.
Han fortsatte säga hur fin hon var.
Hon förstod inte. Fattade han inte att han redan hade henne.
Var han ironisk.
Såg han att hon låg ner.
Att varje ord var som ett slag i ansiktet för hon visste att hon var allt annat än det han sa.
Men hon såg. Han var naiv. En pojke. Ensam.
Hon var ett svart hål och han hade handlöst fallit ner.
Hon tyckte synd om honom.
Han älskade och hon kände inget.
Hon sa hej då.
Han viskade, jag ser dig.
Hon gick.
Han tänkte "jag ser dig så tydligt".
In your eyes
Ska vi stå här tillsammans
Jag trodde jag var ensam. Att jag stod här själv.
Hon. Min hjälte var där över mig men såg aldrig ner på mig.
Jag trodde hon svävade. Svävade på molnen.
Men hon kramlade sig fast vid dom för att slippa trilla ner. Här nere gjorde allt så ont.
Jag trodde det regnade men det var hennes tårar som föll på mitt ansikte. Jag drog ner henne. Höll henne i min famn.
Jag sa "jag är här."
Hennes muskler slappnade av. Hon föll i min famn. Hon pratade om allt. Jag var inte ensam. Jag stod inte här själv.
Jag sa "ska vi stå här tillsammans"
Firade in våren
denim
vi är där igen.
Vi tog fram grillen och vinet igår. Vi är tillbaka. Där. Där vi var för ett år sedan. När allt handlade om bra människor, vin och cigg. Ibland är saker skit men ibland är det jävla bra.
Stilla
Köpenhamn
Jag kommer leva på den här helgen ett tag.
Meningen men hela skiten
Vi samlade dom bästa brudarna och gjorde några underbara dagar i köpenhamn och lund.
Mormor
Någonstans när han försvann bestämde jag mig för att jag skulle skapa mig en relation med henne. Ge det ett försök iallafall. Jag kom på, när han försvann, att jag faktiskt inte kände henne.
Jag lärde känna henne. Vilken skön relation vi fick. Hon var ju underbar. Hon har funnits där för mig så många gånger. Fast det vet hon inte om själv.
Men jag visste inte vem hon var. Vad hon kände.
Saknade hon honom på samma vis som jag gjorde.
Eller höll dom bara ihop för att dom alltid gjort det.
Jag frågade hur dom träffades & det minns hon inte säger hon.
Hur kan du inte minnas det frågar jag.
Ja, vi träffades la där på vägen någonstans.
Jag lärde känna henne men jag visste inte vad hon kände.
Hon pratade ju aldrig om sina känslor.
Sen frågade jag en dag när vi pratade om honom. Det var jobbigt men jag ville bara veta.
"Mormor saknar du morfar"
Snabbt svarade hon utan att tveka.
-Ja, gör jag. Varje dag. Men det är inget man låtsas om. Sånt håller man för sig själv.
Sådan är hon, min underbara mormor.
Välkommen hem
Hon ville börja om. Våga.
Hon ville inte vända om.
Hon ville inte gå tillbaka.
Hon ville gå framåt. Där stod han. Framför henne. Det gjorde henne rädd.
Han var så vacker. Så fin.
Han skrämde henne mer än det hon hade flytt ifrån.
Han stod där med öppna armar.
Med en öppen dörr.
Hennes ben tvingade henne fram till honom. Hon var rädd.
Han tog henne i hans famn.
"Välkommen hem"
Hon var inte längre rädd.
Hon var föralltid räddad.
Full framför 150 personer med en mikrofon i handen
Vi hade en så jävla bra kväll.
Det var vår
