johanna ahlberg

Du tog min bästa vän. 
På åtta minuter tog du henne. 
Jag hämtade hem henne, trodde jag.
Jag fick hennes kropp men du tog hennes själ. 
Jag fick tillbaka min bästa väns kropp, den andades, men du tog henne.
En av dom starkaste tog du. 
Du håller henne fången i en värld där hon tror att det inte är okej att skratta, leva. 
Men vet du, jag är inte rädd.
För ibland när du tittar bort kommer hon tillbaka till mig. 
Vi skrattar, vi lever. 
Tids nog kommer hon ta sig ur din värld av hat & sorg.
Hon samlar bara kraft.
Kraft hon får från något mycket starkare än du. Kärlek. Hopp.
När den dagen kommer, kommer hon inte bara lämna dig. 
Hon kommer bryta ner dig. 
Steg för steg. 
Du kommer alltid att finnas & jag underskattar dig inte. 
Men varje gång jag ser henne ta ett steg i rätt riktning, 
när jag ser någon människa ta ett steg i rätt riktigt, blir jag påmind om att även du går att övervinna. 
Du kanske har henne nu, men hon kommer komma tillbaka till mig. Till oss.
Hon är fylld av kärlek & så jävla mycket starkare än du. 
Då kommer hon, som innan, slåss för sin & andra människor rätt att skratta & leva.
Vi ses då.
Vi mot dig.
Hon & jag mot dig.