johanna ahlberg

hon smäller igen dörren och går, men kommer ständigt tillbaka.
hon går dit hon vet besvikelsen finns, blir arg, går därifrån, kommer tillbaka ledsen med brännande ögon för hon vet att där finns tröst.
hon vet att han aldrig kan göra henne till den lyckliga kvinnan hon drömmer om att bli
hon vet att han inte kan ge henne den kärlek hon behöver
hon vet att han inte älskar henne. så varför stannar hon kvar...
tror hon på ett mirakel som aldrig sker
är hon beroende av smärtan
lever hon på sorgen
eller vet hon men vill inte inse att han är allt hon har kvar och varje gång hon vänder sig om och går, går hon mot inget