13
vad är kärlek. jag har aldrig under mina 18 år haft någon pojkvän, jag har aldrig varit kär så vad vet jag om den igentligen. jag är inte den som tror på att känslor växer fram, att man träffar någon några gånger och efter fjärde gången känner "jag är kär". okej för vissa kanske det är så men jag tror inte på det. jag tror på att man känner något speciellt när man kollar på den personen man verkligen kan falla för. man tittar på den och ser något som man inte ser hos någon annan. man kollar på personen och inser att man inte bara vill ha hans nakna kropp, hans läppar, man vill ha honom påklädd, hans röst, hans famn, hans öron som lyssnar när man har något att berätta, hans hjärta. jag har inte kännt det. ibland vill jag falla ihop för jag saknar någon som inte är där och som inte finns. jag vill ha han som förstår mig som ingen annan gör, men han finns inte, inte där hos mig iaf.
man är rädd, fast alla säger att kärleken är det bästa som finns så frukar vi den mest av allt. varför släppa in någon i våra liv och ge bort vårat hjärta, när personen som får det kan krossa det vilken sekund som helst.
vi får uppleva dom bästa dagarna, veckorna,månaderna, åren av våra liv men en dag kan allt det bara vara borta.
vi vill ha kontroll över allt det där men när kärleken väl kommer in i våra liv kan vi inte kontrollera något. hjärtat som dunkar så hårt att vi tror det ska hoppa ur vår kropp, fjärilarna som flyger runt i magen eller kyssarna som bränner över våra kroppar. det är så det ska vara, så jag vill ha det, allt är okontrollbart, villt och spontant.
men jag är ingen kärleks människa, för jag hatar att prata känslor och har svårt att berätta hur mycket jag älskar folk runt omkring mig. svårt att släppa in folk i mitt liv, har jag en gång gjort det så har jag gjort det och då är jag så jävla sårbar. ibland vill jag ha någon speciell där men oftast vill jag bara vara full med mina vänner och kyssa främlingar, bada naken, ta en kväll och inte veta hur den börjar, kommer bli eller slutar.
jag trot kärleken är fin om man delar den med rätt person.
man är rädd, fast alla säger att kärleken är det bästa som finns så frukar vi den mest av allt. varför släppa in någon i våra liv och ge bort vårat hjärta, när personen som får det kan krossa det vilken sekund som helst.
vi får uppleva dom bästa dagarna, veckorna,månaderna, åren av våra liv men en dag kan allt det bara vara borta.
vi vill ha kontroll över allt det där men när kärleken väl kommer in i våra liv kan vi inte kontrollera något. hjärtat som dunkar så hårt att vi tror det ska hoppa ur vår kropp, fjärilarna som flyger runt i magen eller kyssarna som bränner över våra kroppar. det är så det ska vara, så jag vill ha det, allt är okontrollbart, villt och spontant.
men jag är ingen kärleks människa, för jag hatar att prata känslor och har svårt att berätta hur mycket jag älskar folk runt omkring mig. svårt att släppa in folk i mitt liv, har jag en gång gjort det så har jag gjort det och då är jag så jävla sårbar. ibland vill jag ha någon speciell där men oftast vill jag bara vara full med mina vänner och kyssa främlingar, bada naken, ta en kväll och inte veta hur den börjar, kommer bli eller slutar.
jag trot kärleken är fin om man delar den med rätt person.
Kommentarer
Postat av: A
WORD...
Trackback
