ettan nojja
jag kollar tillbaka och får lite ettan nojja, lite längtan. jag kommer ihåg det året så väl och första dagen, anna som försökte få kontakt med mig fast jag inte alls minns att det var henne jag stod och babblade med på en fest om att jag behövde låna hennes telefon. men jag minns hennes lila tröja och svarta hår som passade så bra till hennes bruna hy.
jag minns frida som jag försökte få kontakt med men med en avvisande ton och ett kort svar gjorde mig smått irriterad. jag minns jossan som jag blev smått irriterad på för jag tyckte att hon satt och kollade på mig hela tiden i klassrummet. jag undrade vad hon glodde på. och till sist minns erica som såg ut som min tvilling, svarta byxor, vit tröja och gladiator skor. hon var så vacker i sitt blonda långa hår och vänliga leende. hon och jag traskade några steg tillsammans efter första dagen och jag frågade lite nervöst om hennes nr, mest för att jag inte ville erkänna att jag inte skulle hitta inne i skolan. tänk att den tjejen skulle komma att bli min bästaste vän.
sen mest gick dom första veckorna jossan irriterande blickar försvann, fridas korta svar försvann, ericas blonda hår försvann och minnet om anna på festen kom tillbaka och vi fann varandra.
alla dagar vi satt kvar i sömnaden och gjorde allt annat än att sy. när jossan och jag skulle kolla hur lång tid det skulle ta att springa ner till cafet och upp igen. när vi skulle sy en tröja direkt på frida. när vi hade brottning. när vi skulle sitta kvar flera timmar och jossan kommer från mjölby med mackor. när frida och anna har ätit FÖR mycket godis. när vi har "modevisning" och erica springer in med sin snygga dans. när dansken blev dansken.
och haha det pirrar i min mage när jag tänker på festerna i motala, vi hade sjukt kul.
så jag vill tacka er för att ni visade mig tillåtelse att synas igen, med hjälp av er växte jag. så tack, tack mina fina för ettan, tiden där kunde inte varit bättre.
jag minns frida som jag försökte få kontakt med men med en avvisande ton och ett kort svar gjorde mig smått irriterad. jag minns jossan som jag blev smått irriterad på för jag tyckte att hon satt och kollade på mig hela tiden i klassrummet. jag undrade vad hon glodde på. och till sist minns erica som såg ut som min tvilling, svarta byxor, vit tröja och gladiator skor. hon var så vacker i sitt blonda långa hår och vänliga leende. hon och jag traskade några steg tillsammans efter första dagen och jag frågade lite nervöst om hennes nr, mest för att jag inte ville erkänna att jag inte skulle hitta inne i skolan. tänk att den tjejen skulle komma att bli min bästaste vän.
sen mest gick dom första veckorna jossan irriterande blickar försvann, fridas korta svar försvann, ericas blonda hår försvann och minnet om anna på festen kom tillbaka och vi fann varandra.
alla dagar vi satt kvar i sömnaden och gjorde allt annat än att sy. när jossan och jag skulle kolla hur lång tid det skulle ta att springa ner till cafet och upp igen. när vi skulle sy en tröja direkt på frida. när vi hade brottning. när vi skulle sitta kvar flera timmar och jossan kommer från mjölby med mackor. när frida och anna har ätit FÖR mycket godis. när vi har "modevisning" och erica springer in med sin snygga dans. när dansken blev dansken.
och haha det pirrar i min mage när jag tänker på festerna i motala, vi hade sjukt kul.
så jag vill tacka er för att ni visade mig tillåtelse att synas igen, med hjälp av er växte jag. så tack, tack mina fina för ettan, tiden där kunde inte varit bättre.
Kommentarer
Trackback
