johanna ahlberg

jag kollar tillbaka och får lite ettan nojja, lite längtan. jag kommer ihåg det året så väl och första dagen, anna som försökte få kontakt med mig fast jag inte alls minns att det var henne jag stod och babblade med på en fest om att jag behövde låna hennes telefon. men jag minns hennes lila tröja och svarta hår som passade så bra till hennes bruna hy.
jag minns frida som jag försökte få kontakt med men med en avvisande ton och ett kort svar gjorde mig smått irriterad. jag minns jossan som jag blev smått irriterad på för jag tyckte att hon satt och kollade på mig hela tiden i klassrummet. jag undrade vad hon glodde på. och till sist minns erica som såg ut som min tvilling, svarta byxor, vit tröja och gladiator skor. hon var så vacker i sitt blonda långa hår och vänliga leende. hon och jag traskade några steg tillsammans efter första dagen och jag frågade lite nervöst om hennes nr, mest för att jag inte ville erkänna att jag inte skulle hitta inne i skolan. tänk att den tjejen skulle komma att bli min bästaste vän. 

sen mest gick dom första veckorna jossan irriterande blickar försvann, fridas korta svar försvann, ericas blonda hår försvann och minnet om anna på festen kom tillbaka och vi fann varandra.
alla dagar vi satt kvar i sömnaden och gjorde allt annat än att sy. när jossan och jag skulle kolla hur lång tid det skulle ta att springa ner till cafet och upp igen. när vi skulle sy en tröja direkt på frida. när vi hade brottning. när vi skulle sitta kvar flera timmar och jossan kommer från mjölby med mackor. när frida och anna har ätit FÖR mycket godis. när vi har "modevisning" och erica springer in med sin snygga dans. när dansken blev dansken.

 och haha det pirrar i min mage när jag tänker på festerna i motala, vi hade sjukt kul.
 så jag vill tacka er för att ni visade mig tillåtelse att synas igen, med hjälp av er växte jag. så tack, tack mina fina för ettan, tiden där kunde inte varit bättre.

du tror hon ler flirtigt för din skull
du tror hon fixar håret i en timme för din skull
du tror hon har kort klänning som visar sina långa smala ben för din skull
du tror hon har attityden och spelar svårflirtad för din skull
men inget var för dig, allt var för hennes egen skull. hon äger kvällen och du kan ta slampan på andra sidan gatan

han kramade mig och jag trodde jag var hans, hans föralltid.
tills han drog sig ifrån mig och kysste mig på pannan.
han kysste mig på pannan som om han var en vuxen man och jag en flicka.
jag visste att han skulle gå och jag bli kvar, han går till flickan på andra sidan gatan.
hon får det jag var beredd att dö för...

 jag älskar dig

of all the people you are the strongest. du säger att din värld faller samman, att marken under dina fötter försvinner men du är ju här. för du har något som alla vill ha, något som alla tjejer vill ha. förmågan att kunna resa sig efter ett fall. förmågan att börja om, ge sig själv en chans när hjärtat har gått i bitar. frågan är om du inser hur stark du är, kolla dig omkring och du ser snart vad jag ser. du är på toppen av alla berg, dom kollar upp på dig och ber till gud att få det du har.

du håller dina händer på mina kinder för du vet hur dom blir blodröda när du kysser mig
du ställer klockan för att öppna fönstret på natten för du vet hur kall jag är på kvällen och hur varm jag blir på morgonen
du står på tå för du vet hur jag älskar att få böja nacken när jag kysser dig
du håller om mig när jag är ledsen så jag får gömma mitt ansiktet i ditt bröst för du vet att jag inte gillar att människor ser mig svag
du springer hem till mig i regnet även om jag säger att inget har hänt för du vet att jag ljuger
men bäst av allt är att du inte blir avundsjuk när jag pratar med killen bredvid för du vet att jag ändå går hem med dig