jag är här du är där men var är vi
jag är rädd för att ha dig nära men också rädd för att ha dig för långt ifrån mig men mest rädd för att inte få ha dig alls. hur kan det vara så?
hur kan man vara rädd för dö utan att få uppleva det som man igentligen fruktar mest?
Kommentarer
Postat av: jossan
älskar dina armar på första bilden!
Trackback
