release me









11

min skolgång. vi börjar från start med 6års. mina föräldrar fick ofta höra av min lärare "johanna är väldigt snäll och mogen mot sina vänner och tar väl hand om dom". och hur man är mot andra är ju faktiskt inte något man tänker på, det är därför vi slänger ur oss vissa saker ibland som vi inte skulle ha sagt. iaf om jag tänker efter så var det nog så när jag var 5-6år och även ännu tidigare kunde jag se om någon behövde någon att vara med. om någon var utanför och så vidare. jag hade mina bästa vänner men kunde få med dom som var utstötta.
när vi kom upp mot klass 2-3-4 blev jag mer tuff, jag började med karate och stog upp mot bråkiga killar och även "cp" lärarna en period. jag skrattar idag åt en ett minne speciellt, en av mina vänner springer fram till mig "johanna johanna killarna håller på och säger att vi inte får vara på kullen, och dom är jätte taskiga mot ****". så klart blev jag stor och kom och muckade, minns inte så mkt om det blev någon skillnad, men men.
under sommaren till högstadiet byttes klädstilen totalt. jag och elin blev några slags "punkare/vet ej vad vi är" och rosa var något vi kunde spy på. vi ristade in EoJ på våra armar med blyerst och gick på spelningar med lydia. töntar? antagligen men det visste man ju inte då och brydde sig gjorde man inte heller. (o inte nu heller)
under alla skolår ända tills precis innan slutet av 9:an tror jag att jag hade byggt upp en mur som döljde den där blyga flickan som inte vågade öppna munnen i klassrummet för hon var rädd för att svara fel.
jag spelade clown för att slippa visa mig svag.
och ända till 8:an var jag väldigt duktig i skolan, men sen tog det stopp. jag orkade bara inte och tid, minnen och stress hann ikapp mig och jag mådde bäst när jag bara fick umgås och ta det lungt med mina vänner. jag är inte den som ger upp men här kunde jag bara inte ge något.
vilket i sin tur gjorde att jag hamnade i mode och sömnad och inte i stylist. (inte poäng nog). och OJ vilken tur för jag kunde inte trivas bättre än i den klass jag befinner mig i just nu. ödet spelar nog några spratt i våra liv ändå.

e.w









10

vad som får mig att må bättre. mina vänner så klart, när vi alla är samlade och sitter och skrattar. att höra mina vänner skratta, att se dom le, fulla, och allmänt glada. eller om man har den där dåliga dagen och man får blicken av erica som säger "vi tar oss igenom det här, vad det än är".
när jag får sitta i hennes grå fotölj och lyssna när hon spelar mina favorit låtar från twilight. eller när hon har varit borta alldeles för länge och sen ringer den dagen då allt är fel.
när jag sitter med hela familjen eriksson och äter. när jag tar den där 3 timmars fikan med elin och bara prata om allt för hon förstår mig bäst.
malins tal när hela klassen sitter och äter, fridas (AAAAAAAAAS) dåliga skämt som ingen fattar.
när jag slipper gömma mig. när jag är ensam hemma, dansar runt i mina rosa trosor till högsta volymen.
när jag får skratta hejdlöst, gör mina grisljud.
när mamma står och bakar på sommaren och när jag äter pankakor hos pappa i trädgården.

i fucking love you guys










9






todays
mammas långa skjorta, secondhand stickad, cheap monday jeans (100 år)

create























8

in the bag









erica 18










7

mina drömmar. jag har många drömmer och jag får inte riktigt ihop alla.
en dröm är att jag ska kunna starta eget inom mode, resa världen runt och skapa med hjälp av saker jag ser. så jag antar att det är min dröm inom jobb. (och jag har redan min ekonom/partner elin så en början har vi ju)

men sen kommer vi till dröm drömmen där kärlek, familj, trygghet och glädje är inräknat. ni vet dom där filmerna där den perfekta tjejen med det perfekta jobbet hittar den perfekta killen med det perfekta huset och dom lever sitt perfekta liv men för att få det perfekta inte så pefekt dyker det upp små problem. om man tänker efter finns det tusen sånna filmer. och som jag sagt har jag aldrig trott på det perfekta. men om jag fick drömma så skulle min framtid få se ut ungefär så här.

jag bor i ett litet lagom stort, spaninen mysigt och slitet vitt hus vid någon strand. jag bor där med en lång, smal, snäll fin kille. och hans dröm är jag, att få leva med mig i det huset i resten av sitt liv är vad han kämpar för. att den man jag älskar av hela mitt hjärta faktiskt älskar mig.
bredvid oss bor våra vänner som ingår i vårat liv.
några kvällar är det bara min man och jag, vi sitter på stranden med varsitt glas vin i handen.
men dom flesta kvällarna är vi med våra vänner grillar skrattar spelar gitarr. medans vi sitter där och skrattar stannar mitt liv upp jag kollar på den familj jag fann och ler. för jag känner i hela kroppen att inget kan skada oss och jag är föralltid hemma.

innan detta hände reste jag världen runt för finna där jag i drömmen är nu.

6

min bror.   jag har ett syskon joachim ahlberg. många säger att vi är lika mest till utseendet och mest till humor tror jag. hör ofta "gud du är jätte lik någon..." jag svara alltid "kanske för min bror jocke ahlberg?" "jaaa men gud det ser jag ju nu". som jag har förstått så tycker många att jocke är väldigt rolig, vilket han tycker själv men drar till med "nej det var ni som hade druckit, ni garavade ju åt allt". jocke kan nog framstå som väldigt matcho, han hatar att ha fel ska alltid ha rätt men han är en bra kille.
när vi var små var jag väldigt pojkaktig och jag var väldigt mogen för min ålder jag tror det var därför vi kunde umgås mycket när det bara var han och jag. men när han gick i sexan och jag i förskolan fick jag vara hans flickmagnet.
eftersom det skiljer sex år på oss ska han vara väldigt beskyddande. men jag ska lära mig av mina egna misstag.
det bästa med min bror är att han inte väljer sida han säger vad han tycker men står mitt i mellan. och om det kommer en 2 m lång kille som jag bara inte orkar slösa krafter på att slå ner för att han har betett sig som en skit (och nu menar jag inte ngt litet fylle tjaffs. utan någon jävla skitanus som borde ha stryk för att lära sig något.) så tar min bror hand om honom. jo han är bra min bror jag gillar dig!


du måste va sjuk








5

jag har fler bästa vänner ngra står mig närmare än andra. men jag gör så här nu att jag pratar om alla mina vänner. mina vänenr är min värld för mig. några vet jag att jag kommer ha föralltid. det värsta jag vet är vänner som kommer och går. så klart har man sin tid tillsammans och tillslut tar den tiden slut. men jag hatar när folk bara är där för en stund och sen dyker något coolare och bättre upp. sånt har sårat mig flera gånger pågrund av att jag lätt släppte in folk i mitt liv och litade på dom. jag gör inte sånt längre. jag har många nya vänner i mitt liv men få som är nära. det är inte på grund av dom utan sån är jag. det finns en eller två personer som vet allt om mig, hur jag tänker, vad som skrämmer mig och allt annat. men där med säger jag inte att jag älskar alla mina vänner och skulle göra allt för dom. men jag tror vi alla bygger upp en mur som bara få tar sig förbi.
mina vänner har hjälpt mig genom mycket. funnits vid min sida när saker har varit jobbiga.
jag har inte alltid varit världens bästa vän, jag har gjort val som har gjort att jag har förlorat. men ni vet den där personen som man träffar någon gång i livet som ni gör allt med som förstår dig och som du bara blir glad av att vara med, den vännen kommer alltid finnas där och du kommer alltid finnas för den. även om saker skiter sig och ni inte syns på 10 år kommer saker mellan er aldrig förändras. bandet ni har finns alltid kvar. hon är systern man aldrig hade.











lord can you hear me speak









home is whenever i´m with you










RSS 2.0